Allt gick jättebra idag med röntgen och sövning, och lillrumpan skötte sig snyggt som vanligt! ??

Det blev en heldag på sjukhuset. Vi fick vänta några sega timmar på fm pga försening, innan det var Jonnas tur att sövas. Som vanligt hade hon gömt undan sina blodkärl bra, så på fjärde sticket lyckades man tillslut få en nål i foten på henne, så att hon kunde sövas.

Nu är ju bara frågan vad bilderna visar?! ?

Eftersom det drog ut på tiden, så missade vi tyvärr teckenkursen. Men farmor och mormor får hålla en lektion för oss! ?

Men. Det bästa av allt är ändå att idag blev en krampfri dag. Igen.

I tio månader, sedan slutet av förra sommaren då Jonnas epilepsi upptäcktes, så har vi suktat efter den dagen då Jonna är krampfri. Idag kom den!
Kan inte beskriva känslan av lättnad att få lägga henne i sin säng ikväll och summera dagen med 0 (noll!!!) kramper! Och veta att det inte blir fler idag! Förhoppningsvis beror det på den pågående höjningen av Topimax vi justerar in nu.
Men tuktad som man blivit, så vågar man ändå inte hoppas så mycket. Imorgon är en ny dag.

Imorgon ska magnetröntgen tillslut också genomföras. Ska bli skönt att få det överstökat!

Jonnas andning har fortfarande inte blivit riktigt bra. Det låter trångt och rossligt mellan varven, så i fredags efter läkarbesök fick hon tillslut en inhalator med medicin att inandas några gånger om dan. Och det har redan blivit mycket bättre! Äntligen något som ger sin verkan snabbt!

Sist men inte minst så ska lillrumpan få glajjor! Efter rutinkoll på ögonmottagningen så såg man att hon är översynt, ca +4 på bägge ögonen. Så vi har varit en sväng på stan för att spana in några passande bågar, men inte hittat några ännu. Hon är kräsen den här lilla damen! ;)

Jonna måste vara fastande 6 timmar innan sövningen imorgon, så eftersom jag måste ställa klockan på 04.00 för utfodring av medicin, är det lika bra att hoppa i säng!

Nu kör vi!

...på hur länge jag kan titta på denna perfekta och vackra skapelse, och förundras över att hon verkligen är min! Men jag blir också förbannad och undrar varför hon har blivit drabbad av dessa elaka kramper som knäcker henne varje dag??!! Varför får inte hon vara lika pigg som alla andra, och leka och utvecklas som hon hade tänkt?

Det senaste tillskottet i medicinportföljen, Topimax, har ändå gjort sin lilla verkan. Ett tag var det så bra att hon stadigt låg på under 5 kramper om dan. Men i takt med att Keppra uteslöts helt, så har kramperna sakta smugit sig tillbaka... Nu ligger hon på ca 10 om dan, så fortfarande mycket bättre, men långt ifrån bra!
Jag har lärt mig att inte ropa hej för tidigt, besvikelsen blir då bara större!!

På onsdag ska lillgumman sövas och göra magnetröntgen. Äntligen blir det av, men aj vad jag gruvar mig för röntgensvaren!!!
Nu blundar vi hårt och kör gasen i botten!

Morbror Markus har i helgen huserat hos oss då mormorn varit på vift i huvudstaden. Det blev lite körning av fyrhjuling med vovsingarna, och lite lekparkshäng med vårt underbara Downs-gäng!