Vi var ju in och gjorde ett ultraljud på Jonnas hjärta för ett tag sen. Allt såg så bra ut så vi skulle inte behöva komma på nästa koll förrän om ca tre månader. Så skönt tänkte vi!
Ändå så damp det ner en kallelse i brevlådan ca 2 v senare... Vad är det nu då? Misstänker de att det är något på tok igen? Samma värkande oro som sist rann över oss än en gång!

Denna gång skulle vi träffa en annan läkare som skulle göra ultraljudet, och det första han säger när vi kommer är: "Varför är ni här?"
"Det tänkte vi fråga dig", svarade vi.
Det visade sig tillslut att det förmodligen blivit "ett fel i administrationen", så vi hade blivit kallade efter tre veckor istället för tre månader...
Vilken tur det då!
Men allt såg i alla fall bra ut, så nu ska vi inte behöva komma dit på fyra månader till! Hoppas vi! :)

Pappan i huset jobbar denna vecka i princip all vaken tid, så vi bara myser, tränar, bakar och hänger med nära och kära. I onsdags provade vi babysång och i går hälsade vi på kamraterna på jobbet och kollade in den årliga mässan. Jag saknar verkligen mitt jobb och människorna i det!

På måndag väntar vaccination 1 av 2 för Jonna, eftersom hon tillhör "riskgruppen", dels pga Downs och sen hjärtoperationen. Men Skruttan är ju verkligen härdad av alla dessa stick, så det ska nog gå bra! Vår lilla kämpe!

Vi är inne i en höjningsfas av Sabrilex nu. Dosjusteringar måste ju göras successivt så kroppen hinner anpassa sig. Än så länge går det bra, men vi får nog förvänta oss att Skruttan kommer att bli lite tröttare.
Läkaren vill att hon ska bli kliniskt krampfri, vilket hon inte är ännu, men det är betydligt bättre än vad det tidigare varit. Tänk om vi fick slippa dessa mediciner! Vilken lycka!